Artikeln som fick John Bogle att starta första indexfonden

Sammanfattning

Paul A. Samuelson, en av 1900-talets mest tongivande nationalekonomer, publicerade 1974 en banbrytande kritik mot aktiv fondförvaltning. Med stöd i dåtidens ledande forskning – bland annat från William Sharpe, Jack Treynor och James Lorie – drog han slutsatsen att det saknades övertygande bevis för att aktivt förvaltade fonder i genomsnitt överträffade marknaden.

Samuelson förnekade inte att vissa förvaltare, som Morgan Bank och T. Rowe Price, lyckades slå index under enskilda år. Men när forskarna försökte hitta ett systematiskt mönster i dessa framgångar misslyckades de gång på gång. Den mest hederliga slutsatsen, menade han, var att marknaden i stort fungerade effektivt – och att uthållig överavkastning snarare var undantag än regel.

Särskilt slående var Samuelsons analys av transaktionskostnader. Han visade hur många investerare – i tron att de hade ett särskilt “öga för marknaden” – i praktiken bidrog till att flytta kapital från produktiv verksamhet till mäklarprovisioner. Hans råd var rakt på sak: pensionsförvaltare och fondbolag borde halvera sin omsättning och bredda sina portföljer för att bättre gynna spararna.

Artikeln avslutades med en intellektuell utmaning: den som ifrågasatte hypotesen om marknadens slumpmässiga rörelser fick gärna göra det – men det krävde hårda data, inte anekdoter om enskilda framgångar.

Anekdot: Studenten som lyssnade på professorn och startade den första indexfonden

Den första indexfonden föddes ur ett osannolikt möte mellan två världar – den akademiska teorin och den praktiska verkligheten. När Nobelpristagaren Paul Samuelson 1974 utmanade finansvärlden i sin artikel ”Challenge to Judgment” ovan fanns det en ung man som lyssnade extra noga: John Bogle – senare grundaren till Vanguard – idag ett av världens största fondbolag.

Samuelson hade lagt fram en provokativ tes – att ingen fondförvaltare kunde bevisas slå marknaden konsekvent över tid. Hans lösning var enkel men radikal: skapa en fond som bara följde index, utan dyra förvaltare eller onödiga transaktioner. ”Åtminstone borde någon stor stiftelse sätta upp en portfölj som följer S&P 500,” skrev han.

För Bogle, som ironiskt nog kämpat sig igenom Samuelsons ekonomibok på college och knappt klarat kursen, blev professorns ord en kallelse. Som grundare av det nystartade Vanguard hade han både möjlighet och motivation att anta utmaningen. Medan andra fondbolag tjänade stora pengar på höga avgifter, såg Bogle en chans att bevisa att enkel matematik kunde slå komplicerade strategier.

När First Index Investment Trust lanserades 1976 blev det en flopp – endast 11,3 miljoner dollar samlades in mot målet på 150 miljoner. Mäklarna ville skrota hela projektet. Men Bogle vägrade ge upp: ”Förstår ni inte att vi nu har världens första indexfond?”

Samuelson själv blev fondens främste förespråkare. I Newsweek jublade han över att hans ”böner blivit hörda” – äntligen fanns en fond som mötte fem av hans sex krav, inklusive minimal kostnad och bred diversifiering.

Idag, 35 år senare, förvaltar indexfonder över 2 000 miljarder dollar. Bogle blev aldrig rik på sin uppfinning, men som Samuelson sa:

Jag rankar Bogles uppfinning tillsammans med hjulet, alfabetet och boktryckarkonsten.

Professorn hade levererat teorin, studenten gjorde den till verklighet – och miljontals sparare blev vinnarna.

Källa: ”The Professor, the Student, and the Index Fund”, John Bogle