SANDBOX | XS (Extra Small) <576px SM (Small) ≥576px MD (Medium) ≥768px LG (Large) ≥992px XL (Extra Large) ≥1200px XXL (Extra Extra Large) ≥1400px | 250917 03:52:18

Tänk om både Spara och Slösavill att det ska gå bra för dig?

Om våra olika delpersonligheter med @Andrum1

Dagens avsnitt är ett fint samtal om förhållningsättet till ekonomi utifrån ett mer beteendemässigt perspektiv. Vi pratar om den där rationella Spara-rösten som tycker att vi borde spara mer, borde vara klokare, inte göra misstag, borde ha börjat spara tidigare och mycket. Men samtidigt har många av oss den där glada, bekymmerslösa och lustfyllda Slösa-rösten som vill ha roligt, konsumera och göra saker här och nu.

Tänk om både Spara och Slösavill att det ska gå bra för dig? Avsnitt 309 Om våra olika delpersonligheter med @Andrum1. Publicerat 2 år sedan.

Äldre information: Vi försöker alltid se till att våra avsnitt, information och ämnen alltid är aktuella. Högst sannolikt är detta relevant även idag, men vi vill bara att du ska vara medveten om att det är publicerat mer än 18 månader sedan (2023-06-26). Tvärtom gäller ju många gånger, ju äldre information, desto mer relevant eftersom den bestått tidens tand ("The Lindy Effect"). 😁 Är du osäker? ställ en fråga i forumet så hjälps vi åt.

Denna artikel kan innehålla sponsrade länkar.. Vår tanke kring samarbeten.
Avsnitt 309 Publicerat 2 år sedan (2023-06-26).
Du kan lyssna på detta avsnitt (309) där poddar finns, t.ex. på Spotify, Apple Podcast och Acast. För innehållsförteckningen med tider, se fliken till vänster med längden på avsnittet.
Vi transkriberar nästan alla våra avsnitt så att du kan läsa istället för att titta eller lyssna. Du hittar tanskriberingen i forumet i det första eller andra inlägget.

Referens: Saknas.

Det finns 26 kommentarer du kan läsa längre ned på sidan. Följ diskussionen och kommentera gärna i forumet.

Avsnittet kom till tack vare Pia, en ny följare, som mejlade en mängd olika frågor. Vi tog avstamp i det som hon upplevde som sin ekonomiska oro, men kom rätt snabbt in på att det handlar om livet. Ekonomi kan nämligen vara penseln som man målar sitt liv med. Vi pratar om balansen mellan att leva här och nu – något som Pia är duktig på, men har ett dåligt samvete för eftersom pengarna borde man ju spara.

Vi pratar om att vi många gånger känner att ”det borde vara annorlunda” när det egentligen är precis så som det är. Vi kommer in på att ”vi alla gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner”. I fallet med Pia så har hon alltid fått ekonomiskt stöd från sina föräldrar som har gjort att hon har kunnat ha ett rikt liv, men samtidigt har det kostat energi i form av både en oro och osäkerhet kring huruvida man kan stå på egna ben.

VI pratar även om att lösningen sällan är att skärpa sig, att saker är rätt eller fel utan att det många gånger bara handlar om annorlunda. Att både Spara och Slösa egentligen vill samma sak – att det ska gå bra för oss. De har bara olika tidshorisont som de vill att det ska gå bra på. Det fina är att ingen av dem har rätt, utan båda har rätt i sina perspektiv och framförallt – båda behövs.

Utan Spara så hade vi inte haft möjligheten att klara en ekonomisk chock i framtiden. Utan Slösa så hade vi bara lagt pengar på hög utan att njuta av dem eller ha glädje av dem. Jag personligen tror ju på att pengar är ett verktyg som löser vissa problem och skapar vissa möjligheter. Men det är fortfarande bara ett verktyg till att användas.

I ett par andra avsnitt har vi ju pratat om att; tänk om meningen med livet är att skapa minnen som man sedan kan bli nostalgisk över? Det vill säga att det handlar om att leva sitt liv så nära sin egen livskompass som möjligt. Något som Pia har varit väldigt duktig. Jag tror att många av oss på vissa sätt kan inspireras av Pias resonemang, särskilt eftersom det till viss del skiljer sig från det som många av oss har. :slightly_smiling_face:

Vi hoppas att du gillar veckans avsnitt! :heart:
Jan, Caroline och Pia

Vanliga frågor och svar

Nedan har vi sammanställt svar till några av de vanligaste frågorna. Om du inte hittar svaret nedan, ställ gärna en fråga i forumet.

Är det för sent att börja spara vid 55 års ålder?
Hur mycket borde en 56-åring ha sparat?
Hur hanterar jag dåligt samvete över att inte ha sparat tillräckligt?
Vad är viktigast - att spara eller att leva?
Hur räknar jag ut mitt pensionsgap?
Är det fel att få ekonomisk hjälp av sina föräldrar?

Saknar du en fråga? Ställ gärna en fråga i forumet.

Communityns tankar om avsnittet

Nedan följer 9 av totalt 26 kommentarer. För att följa hela diskussionen, skriva en egen kommentar eller ställa en fråga, gå till forumet. Vi ses där! 🙂

  1. User avatar

    Spara&slösa är mina ekonomiska föräldrar. De har ett ganska bra och harmoniskt förhållande. Ska lyssna på avsnittet!

    Tycker förövrigt det är fantastiskt att belysa detta ämnet!

  2. User avatar

    Spara styrde mitt liv med järnhand fram till 15 års åldern. Mellan 15-30 så var det anabola Slösa som körde skiten ur ekonomin, vin, kvinnor, sång och en massa dåliga affärer. Efter 30 så var det dax för Spara att få ta över, körde ett ganska tajt skepp tillsammans med min fru. Nu vid 55+ så lockar jag fram Slösa med lite glada tillrop och hoppas att det ska gå bra. Ska bli spännande att lyssna :slight_smile:

    / Spara & Slösa bipolär :joy:

  3. User avatar

    Balansen mellan nutida och framtida konsumtion är ett sjukt intressant ämne, men upplever att avsnittet tyvärr föll platt och bara blev ett stort ”meh” för mig.

    Gästen identifierar helt korrekt att hon haft stödkryckor genom livet, vad jag skulle kalla väldigt generösa föräldrar i kombination med inga egna barn att själv i sin tur behöva göra samma sak för/ta hänsyn till etc, vilket gör att väldigt många dimensioner faller bort. Att inte ha en extremt ”tillåtande” kompass i hennes situation vore totalt irrationellt.

    Hade varit intressant med ett uppföljningsavsnitt där någon som du skulle kategorisera som ”översparare” med tankar kring arv (föra vidare, slösa bort eller något mellanting), den eviga balansgången mellan att hjälpa och stjälpa nästa generation, känslan av trygghet vs nutida konsumtion med någon utan stödkryckor etc.

  4. User avatar

    Tack för avsnittet “Tänk om både Spara och Slösa vill att det ska gå bra för dig? | Om våra olika delpersonligheter”. Riktigt trevligt avsnitt!!

    Fick mig att tänka i andra banor, plötsligt kan jag spendera åretsavkastning från min portfölj dvs från mitt human kapital och kanske min semester ersättning!

    Rationella Anthon har nått känslo Anthon, damn you!

  5. User avatar

    Stort tack för avsnittet, det speglar den reflektion jag själv haft något år. Vad vill jag egentligen göra för mina pengar och när? Den reflektionen fick mig att både boka tågluffen jag och barnen är på nu, och boka Comic-con i Stockholm i höst tillsammans med dom.

    Jag tror inte de kommer vilja hänga med mig i så många år mer, och äldsta kommer att börja sommarjobba vilket kommer begränsa vår tid tillsammans. Så, just nu använder jag en del av mitt sparande, för att uppleva saker med barnen, saker som kanske är svårare om några år :heart:

    Och, just nu har de ungefär samma prioriteringar vad vi ska göra, men om bara några år lockar nog partydistriktet mer för tonåringen :joy:

  6. User avatar

    Tack för avsnittet!

    Här kommer, utan att någon har bett om det (men jag antar samtidigt att detta är vad forumet är till för), några olika tankar som jag fick när jag lyssnade på det idag samtidigt som jag cyklade till jobbet.

    Angående rationalitetsbegreppet

    Först av allt skulle jag vilja citera mig själv från vad jag skrev i tråden “Måste ekonomiska beslut alltid vara rationella?” med avseende på hur begreppet “rationell” används (där det i min mening nästan alltid används fel och att rådet aldrig bör vara att man ska strunta i sin rationella sida).

    Spara-paradoxen

    Snacket om att skjuta på belöningar fick mig att komma ihåg en slags paradox som jag tror att jag återger ungefär rätt här:

    Tänk dig att du är en varelse som är kapabel att leva för evigt, och att du lever ett liv som för dig bara är snäppet bättre än att att vara död (det kan handla om en viss mängd smärta, depression, et cetera). För varje dag som du lever i denna världen så får du dock två dagar till godo i en paradisvärld (eller hur många dagar som nu krävs för dig för att du ska uppleva det som att belöningen är mer värd är vad du måste betala) där du kommer att vara oändligt lycklig (det går bra för dig och alla du bryr dig om, du har roligt, allt känns meningsfullt och lagom utmanande, et cetera). Du får när som helst välja att använda dina intjänade dagar i denna paradisvärld, men när du kommer ut därifrån, tillbaka till den gråa vardagen så kan du aldrig mer komma tillbaka utan kommer för evigt att leva i denna dåliga värld.

    Utifrån dessa förutsättningar så uppstår en slags paradox där det alltid blir rationellt att vänta ytterligare en dag att gå in i paradisvärlden (vinsten av detta blir ju större än förlusten). Dock blir ju följden då att man för alltid kommer att sitta och spara dagar till paradisvärlden, vilket gör att utfallet blir detsamma som om paradisvärlden aldrig hade funnits. Det vill säga, det krävs vid något tillfälle att man tar ett irrationellt beslut att sluta spara och börja slösa (irrationellt eftersom om man nu ska gå in i paradisvärlden så är det bättre om man väntar lite längre med att göra det) för att sparandet i över huvud taget ska bli värt någonting. Samtidigt är det såklart rationellt att vid något tillfälle faktiskt använda dessa insparade dagar, men det kommer aldrig finnas ett tillfälle då man kan säga att det inte vore bättre att vänta lite till och sedan ta ut dagarna.

    Jag vet inte exakt vad jag försöker säga med denna paradox. Jag tycker bara att det är ett intressant exempel att ha i bakhuvudet.

    Om bilar och status

    Apropå detta som @janbolmeson pratade om angående driften att vilja köpa en bil för att signalera status så verkar det som att jag har dragit vinstlotten beträffande min egna inställning till detta. Jag kan se statusen av mycket (typ att ha ett dyrt hus eller en dyr båt), men jag har genuint aldrig upplevt känslan av att värdera någons eller min egna status baserat på vilken bil de kör. För mig har det ungefär samma påverkan som någon som köper riktigt dyrt smink, det vill säga jag tycker nästan att det drar ner statusen på någon om de slösar pengar på sådant. Jag kan inse att det för andra kan vara en statuspryl, men jag kan alltså inte känna det själv, vilket gör att jag har svårt att implementera det även om jag försöker höja min status och bara går på det jag vet att andra bryr sig om.

    Detta tror jag är något som har och som kommer spara mig massor med pengar (jag har än så länge aldrig ägt en bil utan bara hyrt när det behövs). Med det sagt så kan jag fortfarande uppskatta en snygg/häftig bil, men det blir verkligen, som man säger, mer eller mindre helt för min egna skull. På samma sätt har jag inga förevändningar om att en snygg och dyr cykel kommer ge mig högre status, även om jag där antagligen också råkar ha rätt :slight_smile:

    Ångra sig på dödsbädden

    Ofta, precis som i detta avsnitt, så tas det upp vad folk tenderar att ångra när de ligger på dödsbädden. Jag är inte säker på att jag förstår relevansen av detta. Jag utgår från att det inte handlar om att man viktar upplevelsen man känner under veckan man får palliativ vård mycket högre än upplevelsen man känner under hela ens liv innan dess utan snarare att man på dödsbädden på något sätt skulle komma till insikt om att man agerat fel. Dock undrar jag om man alltid verkligen är så bra på att retrospektivt inse vad man skulle gjort istället. Visst, man kan komma till insikter, men man gör nog ett misstag om man betraktar sig som någon typ av Yoda bara för att man fått dropp och är kopplad till en respirator.

    Som ett exempel från mitt egna liv (jag har många fler) så umgicks jag ett tag med en tjej som jag tyckte mycket om. Jag tog dock aldrig steget att försöka eskalera det hela till något mer än vänskap och en dag flyttade hon från stan vilket innebar att vi tappade kontakten. Då och då efter detta tänkte jag på henne och förbannade mig själv över att jag inte gjort något (vilket jag tänkte berodde på feghet).

    Några år senare besökte jag staden hon hade flyttat till och vi bestämde träff. Två minuter efter att vi mötts up så både förstod och kom jag ihåg precis varför jag aldrig tagit steget. Jag var helt enkelt inte intresserad egentligen. Men om jag hade legat där på min dödsbädd utan att aldrig träffat henne igen så hade jag säkert tänkt att jag kastat bort en chans till en supermeningsfull relation.

    Nyttan av att bara ha pengar

    Till sist så bör man vända på steken och fundera på vad för fördelar det kan finnas med att bara samla pengar på hög och aldrig använda dem. För det första tänker jag att blott vetskapen om att man skulle kunna använda dessa kan ha en extremt positiv inverkan. Jag trivs med många aspekter av mitt liv, men om jag kände mig tvingad att exempelvis gå till jobbet så skulle min upplevelse vara en helt annan. Således skulle jag inte tycka att det vore speciellt hemskt om jag aldrig använde mina pengar (och de typ brändes upp när jag dog) så länge de gett mig en upplevelse av frihet och självbestämmande.

    En annan aspekt som man kan fundera på är hur en hög med pengar kan påverka andras syn på en. Om man som heterosexuell man exempelvis är intresserad av att höja sitt attraktionsvärde så är det att överspara och samla en massa pengar på hög som man aldrig gör sig av med nödvändigtvis inte en helt dum idé. Det gäller nog att till viss del använda dessa så att det syns utåt att man är tät, men det skulle kunna handla om att typ köpa värdebevarande saker utan något egentligt bruksvärde, såsom att anskaffa världens största diamant och sätta den på en piedestal i hallen (ett mindre tillspetsat exempel vore att köpa ett gäng hus och fastigheter som man inte hinner använda men ändå är relativt säker kommer behålla värdet rätt bra och man kanske också kan hyra ut då och då), vilket i min mening är snarlikt att inte göra av med pengarna.

    Det ska sägas att samma taktik blir svårare att genomföra för en heterosexuell kvinna, där män i regel inte alls tenderar att förknippa rikedom med attraktionsvärde hos det motsatta könet. Så där kanske det i fler fall blir mindre rationellt att lägga pengar på hög.

  7. User avatar

    Intressant jag är i samma sits som hon ni intervjua alltså inga barn att ge ett arv till samt generösa föräldrar som hjälpt mig med mycket i livet.

    Skillnaden är dock att jag översparar men har börjat inse att jag kanske borde leva lite mer som henne så intressant avsnitt o se den andra “sidan”.

  8. User avatar

    Man blir ju ändå sugen på att höra mer om denna period

  9. User avatar

    Ha ha, ja det kan jag tänka mig :joy:

    Det enda jag skötte under de 15 åren var studierna, där jag gav järnet, både på gymnasiet och teknis. Tur det, annars hade det nog inte gått så bra.

    Hängde typ med på alla fester, ordnade fester, bjöd friskt i baren, taxi fram och tillbaka mellan olika ställen för att hinna vara på flera samma kväll, gärna med ett litet entourage. Ett helt gäng dåliga bilaffärer när jag egentligen inte alls behövde någon bil. Hyrköp av hemelektronik som blev apdyrt. Dyra 2a, 3e hands boenden då det inte fanns något annat, åtminstone inte med min ekonomi. Ja, jag tror du fattar. Leva som om varje dag är den sista.

    Mitt enda försvar/förklaring kanske är att en av mina bröder var terminalt sjuk ett antal av de åren, och gick sedan bort, så det var kanske lite rationellt att leva som varje dag var den sista. Man vet ju aldrig.

    90tals krisen kom olägligt som nyexaminerad. Hankade mig fram på extra knäck och tjatade tillslut till mig ett vik. Levnadsstilen fortsatte dock på högvarv vilket ledde till än mer belåning. Billån. Studielån såklart under teknis tiden som jag toppade upp med extra strudielån som man kunde får på Swedbank. Kanon! :-1: Handlån av kompisar, syskon och föräldrar. Det kändes aldrig lönt att spara. Snarare tvärt om, pengarna var slut i mitten på månaden så då började penga jakten.

    När min pappa sedan också gick bort och jag samtidigt hade landat ett riktigt jobb som ingenjör samt träffat tjejen som blev min fru, så vaknade jag upp typ. Dax att ta ansvar, mamma behövde ekonomisk hjälp då och då, det fanns pengar över och kroglivet blev lite mer balanserat med min blivande fru vid min sida, småländska som hon är.

    Fem år senare var jag skuldfri, inkl studielån, och svor att aldrig låna igen. Lite som en nykter alkoholist som måste hålla sig från spriten. Fast i mitt fall då med lån.

    Jag säger dock som Edit Piaf sjöng ”Je ne regrette rien”. Jag ångrar inget. Jag är den jag är idag för att jag gjorde de misstagen jag gjorde. Och lärde mig av. Bättre att göra det i unga år. Livet är långt. Snarare lite glad att jag levde loppan när chansen fanns :slight_smile:

    Det är alltså med lite skräckblandad förtjusning jag lockar fram Slösa igen. Det kan hända att det går överstyr så jag bara gläntar försiktigt på dörren fullt beredd på att smälla igen den, och spika igen den permanent :joy:

Hur känns det? Blev du lite klokare eller mer nyfiken?

Vi hoppas det. RikaTillsammans finns tack vare dig – vi ägs inte av någon bank, tar inte emot presstöd, säljer inte rådgivning och vill inte förvalta dina pengar. Det gör oss fria, men också helt beroende av dig och vår community.

Om du gillar det vi gör får du gärna supporta oss – genom att bli månadssupporter, swisha ett valfritt belopp eller bjuda oss på en digital kaffe.

🎁 Som tack får du tillgång till extramaterial, bonusavsnitt, verktyg och inbjudningar. Tillsammans blir vi både klokare och rikare. Läs mer.

Tack för att du hejar på oss!
Jan & Caroline

BLI SUPPORTER

49 kr/månad
Frånpris inkl. moms Bli supporter →
Swish (123 463 53 22) BuyMeACoffee

Tillsammans blir vi både klokare och rikare dag för dag. Tack på förhand!
Jan & Caroline

Ytterligare saker vi tror att du kan gilla

Om du gillade detta, då kan du även gilla nedan:

Korta videoklipp

Bilder och bildspel

Fördjupningsavsnitt

Studier och Grafer