Välkommen till avslutande delen om livsråd

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och den sista avslutande delen om livsråd, visdom och tips från communityn. Bakgrunden är att jag fyllde 44 i början av september 2025 och bad communityn om deras bästa tips för livet och ekonomi. Det kom in så mycket bra material att vi var tvungna att dela upp det i flera avsnitt.

Om detta är första gången du lyssnar går det utmärkt att lyssna fristående, men jag rekommenderar naturligtvis de andra avsnitten också. Detta är inga naturlagar utan ingredienser - ta de guldkorn du gillar. Det är helt okej om du tycker något tips är värdelöst. Alla tips är subjektiva, så man bakar sin egen kaka.

Tack till dig som är supporter på Patreon och möjliggör dessa osponsrade avsnitt. Jag hoppas vi ses i kommentarerna efter avsnittet, för det är där magin händer. Här kommer Oliver och Caroline.

Caroline: Varmt välkommen till Rika Tillsammans, kanalen som handlar om privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du kan göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Wolmarsson.

Alternativkostnader - det dolda priset vi alla betalar men sällan ser

Jan: Vi börjar med dagens första tema: ta hänsyn till alternativkostnaden. @TidigPension från communityn funderar alltid på totalkostnaden för något, eller ännu värre, alternativkostnaden. Vårt eget inlägg om bilkostnader är ett bra exempel på hur några hundralappar här och där snabbt eskalerar till enorma summor.

Alternativkostnader är kanske ett av de viktigaste koncepten, men också ett av de svåraste. Per definition är de nästan alltid dolda - man ser dem inte direkt. Exemplet med vår bil var en sån här klassiker. Vår Tesla kostade efteråt 13 000 kronor i månaden jämfört med dagens Peugeot som kostar 5-6 000 kronor. Det är 7 000 kronor skillnad per månad, vilket blir 84 000 kronor per år. Även för oss är det två månaders lönearbete.

Är det värt att jobba två månader extra om året för att ha en Tesla Model Y istället för en Peugeot? Men detta ser man ju inte direkt - man måste gräva lite. Därför säger jag ofta att frågorna man ställer sig i livet är viktigare än svaren, för frågorna är ofta svårare att komma på.

Är det värt att jobba en månad extra bara för att ha lite finare bil? Vad kostar det mig att prioritera pengar över tid och missa barnens uppväxt?

Många trådar på forumet handlar om folk som bytt jobb eller chef och nu jobbar jättemycket och mår dåligt. Vad är alternativkostnaden i hälsa att inte säga nej? Varje gång vi tackar ja till något säger vi de facto nej till något annat. Vad är det? Vad är det?

Jag upplever att jag fortfarande inte har knäckt alternativkostnader helt - hur ger man vidare det, hur dyker det upp? Det dyker upp här, det dyker upp där.

Caroline: Känner du att du förstår vad alternativkostnader kan ta för skepnader - tid, pengar?

Jan: Ja, man har alternativkostnader i allt. Det vanligaste är folk som har sparat till barnbarnen på bankkonto för att det är säkert, och så har de kanske sparat 100 000 kronor. Men hade man investerat hade det kunnat vara 800 000. Alternativkostnaden är 700 000 kronor.

Jag är mentor för en person i ledande ställning. Hon sa att hon inte har råd att anställa en VD-assistent utan kanske ska ta en student. Men varje timme du lägger på att arbets leda studenten är ju en annan högvärdesuppgift du inte gör. Om den uppgiften är på intäktssidan, till exempel att hitta nya kunder, så sparar du kanske 100 kronor i timmen på att inte ha en assistent men förlorar 600 kronor i timmen i intäkt.

Alternativkostnaden - de 600 kronorna - syns ju ingenstans, medan 200 kronor extra för någon annan syns direkt i budgeten.

Vi fokuserar ofta på det som syns, inte på den dolda alternativkostnaden. Den dyker upp hela tiden i alla områden om man börjar titta efter. Men man kan också bli övermedveten om sin förmåga att se alternativkostnader. Jag försöker se det i mitt liv nu - gick jag inte på den föreläsningen, vad kostar det mig, vilka alternativkostnader har jag? Jag kanske inte klarar vissa poäng på tentan men har andra vinster. Jag försöker se det men jag är skitkass på det. De flesta är kassa på det.

Oliver: Jag försöker också öva på det men det kräver verkligen träning att vara medveten om det. Jag är bättre på det i ekonomiska områden men det påverkar ju hela livet, så där har ni störst utvecklingspotential.

En annan alternativkostnad med bil: om du lägger 800 000 på en bil måste du räkna med att de pengarna kunde stått på bankkonto och gett avkastning eller ränta. Det är inte bara vad bilen kostar utan även den missade avkastningen. Det är också en alternativkostnad folk inte räknar med i sin bilkalkyl.

Ofta i FIRE-sammanhang bor man i storstad med bostad som kostar väldigt mycket. Kloka kommentarer från communityn menar att man kanske kan sälja det boendet och bo ute på landet. Sälj en bostad för 10 miljoner och köp en för 2 miljoner istället - det frigör ju så mycket kapital.

Andra kostnader att tänka på: vi tänker inte på att bara ha ett jobb medför massor av kostnader. Jag behöver bil för att pendla, jag behöver vissa kläder, det blir ofta uteluncher. Vi tänker inte på att man har intäkter men att det också driver kostnader.

Jan: Det var Per Hedenmark på Norban som definierade storstadstillägget. En medianbostad i Kiruna kostar ganska exakt hälften av en medianbostad i Stockholm, men lönen för en lärare är inte hälften i Kiruna mot Stockholm. Är det värt detta storstadstillägg?

Är det värt att jobba extra för att försörja ett större hus när vi ändå inte utnyttjar de möjligheter storstaden ger utan lika gärna kunde bott på annat ställe?

Caroline: Bilexemplet du brukar ta om Erik Naessén:

ska man ha en andra bil eller kan man lägga en miljon extra på boendet?

Vi brukar tugga på det med alternativkostnader. Även den billigaste bilen kostar 4 000 kronor i månaden, vilket är 48 000 per år. En ränta på 5 procent på en miljon är 50 000. Det är samma. Man hade hellre kunnat ta ett annat boende.

Jan: Ja, köp ett boende för en miljon mer som gör att du hamnar närmare kollektivtrafik eller tunnelbana, eller på cykelavstånd plötsligt. Alternativkostnaden i pendling - när du började jobba hos oss och bodde i Hörby var det en och en halv timme buss på morgonen och en och en halv timme på eftermiddagen. Nu bor du tio minuters promenad bort. Det var två timmar om dagen, tio timmar i veckan, fyrtio timmar - en arbetsvecka på månadsbasis som sparas in. Den kan användas till något annat, typ förbereda sig för en svensk klassiker.

Baka extra och frys in

Jan: Sofie Kjuf på Instagram skriver:

när du bakar en tårta, gör en extra och frys in portionsbitar. Ta en bit en tuff dag och bli glad.

Det är ett jättefint tips. Konflikten vi ofta har hemma är att jag gillar när vi lagar mat att grilla mycket. Caroline är mer såhär - det finns ett värde i att det ska vara exakt tillräckligt med mat. Jag är såhär: alternativkostnaden om jag ändå ska grilla fyra ryggbiffar - att grilla två till, marginalkostnaden är ju så låg. Eller göra köttfärssås på två kilo nötfärs istället för ett kilo - det är inte jättemycket mer jobb jämfört med att laga köttfärssås två gånger på ett kilo.

Caroline: jag håller inte med.

Jan: Jag tror jag misshandlade Sofies tips här. Man ser vad man vill se i ett tips.

Caroline: Jag tycker det är ett jättefint tips. Jag ska bara säga att vi gör inte det därför att vi har inte sånt hemma. Peter Rick säger att vi inte ska ha det, och vi hatar det. Jag tycker tanken är god om man klarar av att ha sånt hemma.

Jan: Anledningen är för att det är en toxisk miljö. Om det är choklad hemma så äter jag upp chokladen.

Allt har ett pris

Oliver: Morgan Housel:

allt har ett pris. Priset för en krävande karriär är tid borta från vänner och familj. Priset för långsiktig marknadsavkastning är osäkerhet och volatilitet. Allt som är värt något har ett pris, och de flesta av dessa kostnader är dolda. Det är ofta värda att betala, men man får aldrig glömma att de är verkliga kostnader. När du accepterar detta börjar du se tid, relationer, självbestämmande och kreativitet som valutor lika värdefulla som pengar.

Han är klok.

Jan: Han visar på att allt har en kostnad, ofta dold. Han brukar prata om börsen - att volatilitet är kostnaden man inte ser. Man måste vara med i dalbanan. Det är priset man betalar både när det går upp och ner.

Jag tänker också på karriär. En framgångsrik karriär kostar dig att du inte är hemma - det blir mycket resor till exempel. Vi pratar ju mycket om golden handcuffs. Lemuri skrev också:

att även en gyllene bur är en bur.

Jag föreläste för en konsultfirma igår i Linköping och pratade om detta. Ofta när vi växer upp har vi brist på pengar men rätt mycket tid och energi. När man är 20 tjänar man inte så bra men har mycket tid och energi. Ju äldre man blir desto mer pengar men mindre tid och energi.

Många värderar pengar högre än tid och energi och tänker inte på den kostnaden. I vilka sammanhang prioriterar vi att säga nej till pengarna för att prioritera att vara med familjen eller prioritera min energi?

Vi ska göra om vårt badrum och har anlitat någon som ska hålla på och mecka, anlita kakläggaren, elektrikern, rivaren och synka allt så att vi inte behöver göra det. Jag upplever också att det är träning.

Gör leken till allvar och allvaret till lek

Jan: Gör leken till allvar och gör allvaret till lek. Medan man gör saker, gör dem på riktigt, gör det på allvar. Men kom också ihåg att det är en lek. Ibland blir det så seriöst på jobbet - nu handlar det mycket om pengar och så glömmer man bort att det ändå bara är ett påhitt.

Tänk på bolagsstämma - det är egentligen en jätterolig lek med specifika regler. Man måste skicka ut en kallelse i viss tid i förväg. Är det ett riktigt stort bolag säger leken att man måste skicka in det till en tidning. I kallelsen ska det stå vilket program man har för den timmen man ska leka tillsammans.

När man börjar leken kommer det först att vara “är stämman behörigen sammankallad” och då ska alla säga samtidigt ja. Sen utser man en ordförande och en sekreterare. När man tittar på det från sidan är det en lek. Alla är där för att fika. Att avdramatisera det. Man kan ta bort mycket stress från sitt liv om man bara tänker att det inte är superallvarligt.

Caroline: Och göra det tvärtom också.

Jan: Jag har inspirerats av Zlatan som spelade en match mot sin bästa kompis. När de var på plan kämpade de - den ena armbågade, den andra fick näsan bruten. När matchen var färdig kramades de och var kompisar. Jag tyckte det var ganska coolt. När matchen pågick så pågick den på allvar. Sen var matchen slut och då var det något annat.

Caroline: Där är det ganska tydliga regler. Det kan vara otydliga regler i andra sammanhang. Jag tänker främst på hur danskarna beter sig i möten med svenskar - de armbågar in i näsan och sen vill de dricka öl med en efteråt. De tar kanske inte heller det på så stort allvar.

Jan: Ibland när man är i stresskonen kommer man ihåg att det är barnlek. Men det här med att göra leken till allvar - nu är det här viktigast i världen, nu gör jag detta på riktigt och gör det så bra jag kan. Sen när de här 25 minuterna är över…

Oliver: Du är ganska duktig på att bortprioritera din egen träning denna veckan.

Jan: Det har jag gjort. Träning är ju lek men du tar ju inte den på allvar för att det är en massa andra saker som har prioriterats.

Oliver: Det handlar om prioritering, båda delarna. Att se det såhär - när det blir superallvarligt så är lösningen att se det som en lek. När det är lek, leka det på allvar. Då är träningen det viktigaste som finns, spelet pågår.

Sen veta att man gör det ändå för skoj. Man är i två mindset samtidigt och det blir ganska skön känsla - de kompletterar varandra. Man kan pendla mellan de två väldigt snabbt. Då får man inte någon hjärtklappning direkt fastän man tar någonting på allvar, men det är också på lek.

Oliver: Jag tänkte på Rika Tillsammans-programmet. Jag vet att ni har sagt att föräldrar som när de satt ner med barnen vid middagsbordet lade ifrån sig telefonerna. Vanligtvis var de så uppe i jobbet hela tiden. Men när det är lek så gör vi det på allvar. När jag är med barnen så är jag där på allvar.

Bara säg nej

Jan: Magnus S: säg nej oftare. Du behöver inte förklara dig själv.

Caroline: Det är en social grej, en praxis. Man verkar kanske lite autistisk om man säger nej blankt.

Jan: Man säger inte nej jag kan inte eller nej jag vill inte, utan bara nej. Man kan säga nej jag vill inte - det är samma sak. Man behöver inte skriva varför man inte vill eller varför man inte kan.

Caroline: Vad händer med andra när man säger så? Nej jag vill inte hänga med på fredag när folk ska ut på after work till exempel.

Jan: Vad ska du göra då? Jag ska hem och träna, jag ska göra klassikern. Då är det återigen - vad är den osagda frågan? Ta hand om den. Säg bara nej jag vill inte, tack för att ni frågar. Jag hänger gärna med nästa gång, hoppas jag inte diskvalificerar mig för framtida inbjudningar. Ta hand om det som behöver tas hand om, men du behöver inte förklara. Du behöver inte vara ett asshole men du behöver inte…

Var autentisk - lev livet

Jan: Leva livet. Var sann mot dig själv. Försök komma fram till vem du är och vem du vill vara. Lev livet med ovanstående i bakhuvudet som vägvisare. Försök ha så lite skillnad som möjligt mellan den du innerst inne är och den sida du visar utåt mot dina medmänniskor.

Detta är det vi brukar kalla att vara autentisk - att inte hålla upp en fasad utan vara samma person. Detta är en jättebra propå livets kontrollfrågor. Sjukt provocerande men jag påstår att det är ett värde av att vara samma person i alla sammanhang, medan det är väldigt många som är en person på jobbet, en annan hemma och en tredje person. Jag har testat det - det är så svårt att hålla reda på alla de här personligheterna.

Caroline: Hur har du testat det?

Jan: Man ska hålla upp en sådan fasad som att jag borde spela golf, en sådan som jag borde - massa såhär vad är förväntningarna på en.

Caroline: Men alla har inte den värderingen att det är viktigt att vara autentisk, att what you see is what you get. Ibland kan man ju vinna massa vinster på att man tycker att man får utlopp på den sidan på jobbet som man inte får utlopp för hemma.

Jan: Då är man kanske ändå autentisk. Jag tänker såhir - att inte ha massa fasader. Om jag är såhär åh jag är så framgångsrik och ska hålla uppe en kuliss kring att vara framgångsrik, och sen är man inte framgångsrik, så har man tabbat sig till exempel.

Vi pratade med Jim i ett kommande avsnitt om säkerhet. Han sa att i den kriminella världen ingår inte det här att ta ansvar för sina misstag. Det ingår inte i den kriminella identiteten. Tänk vad jobbigt det är om man gör några misstag och istället för att kunna säga jag fuckade upp här, här blev det fel.

Det har jag ju försökt göra. Alla våra investeringar har inte blivit jättebra och vi har gjort några snedsteg. Men då tycker jag det är ganska skönt att kunna säga - vi säger ju det i vårt intro - du får följa med på våra erfarenheter, våra misslyckanden.

Jag tror inte på att man kan leva ett liv utan att misslyckas. Men fy fan vad jobbigt det är om man ska hålla upp en fasad kring att inte misslyckas. Sen vet du ju att du egentligen vet ju att jag har misslyckats, och då ska vi kanske sluta umgås för att jag inte vill att du ska berätta det för någon annan. Och att hålla reda på vad man har sagt till olika personer - det är ju svinjobbigt.

Caroline: Det är mycket energi som går åt till att vara något annat än man är.

Jan: En fasad kan ju också vara att jag är alltid den positiva glada personen. Sen har man en skitdag och ska komma in på jobbet och vara bra - livet är fest. De flesta känner av när det är lite fejk.

Caroline: Några gör säkert det.

Jan: Jag blir skitstressad när jag träffar människor, och jag är ganska perceptiv från min uppväxt kring läget här i rummet. Jag blir skitstressad om - ska jag prata till fasaden eller ska jag prata till den bakom fasaden? Det blir ibland jättejobbigt när jag pratar till den bakom fasaden, för då ska den andra hålla upp en större fasad.

Caroline: Varför vill du prata till den bakom fasaden?

Jan: För jag ser att fasaden är fejk.

Caroline: Jag kan ta en av mina bästa kompisar Niklas. Vi blev ju kompisar genom att han gick en utbildning för mig. Då hade hans mamma gått bort och det var en stor grej. Sen träffades vi sex månader senare och då höll han ju fortfarande på. Då säger jag - ofta kaffekommen tar - hur länge ska du använda din döda mamma som ursäkt?

Jan: Ja exakt. Ni skulle ha sett Carolines min.

Caroline: Vad ska man säga?

Jan: Du kände dig trygg att säga det till honom?

Caroline: Med god intention.

Jan: Jag hade absolut en god intention. Vi pratade att han ville komma framåt och jag var såhär - men det är ju det som ligger i vägen för dig.

Caroline: Sen fattade jag att det var väldigt okänsligt.

Jan: Först blev han ju helt paff. Sen nickade han fantastiskt. Han är väldigt klok så han insåg att jag hade rätt. Han sa att det är ingen annan som säger de här grejerna till mig. Där någonstans blev vi ju kompisar. Vi har ju jättemycket samtal och pratar.

Det var ju större sannolikhet att han skulle tycka jag var en idiot - fan vad okänslig du är, hur kan du säga så. Men jag gillar ju autentiskt. Det är ju svinviktigt.

Caroline: Vad var nu tipset? Var sann mot dig själv.

Jan: Vem du är. Försök komma fram till vem du är. Lev livet med det som vägvisare. Ha så lite skillnad mellan den du är innerst inne och den sida du visar utåt mot dina medmänniskor.

Caroline: Därför vill man vara medveten om sig. Vad betyder det att vara den jag är? Vissa kommer inte att gilla mig och vissa kommer att göra det. Jag har ingen makt över vilka de är.

Jan: Folk kommer alltid att ha åsikter. Det är väl lite slutet på förra avsnittet - när folk ger dig feedback, en tunna med skit, så är det korrekta svaret thank you, can I have one more? Så man kan leta fram guldkornen.

Vägra drick dåligt vin

Jan: Olof, på samma tema bara säg nej:

vägra drick dåligt vin.

Caroline: På det temat kan man också säga vägra drick.

Oliver: Det är lite som standarder i livet, det ni brukar prata om.

Jan: Vilken är den lägsta nivån jag vill acceptera? Jag dricker inte dåligt vin. Jag vill att när telefonen ringer ska det bara vara roliga samtal. Vi ska ha en flaska champagne i kylskåpet - vilket vi inte har idag faktiskt.

Caroline: Jag tror du har tagit ut den.

Jan: Jag skulle bjuda i måndags. Jag blev för mycket.

Sov på saken / Du kan alltid gå på toaletten

Jan: Passiv i forumet: sov på saken. Besluta sällan så bråttom att det inte kan vänta lite. Besluten blir bättre om de inte tas direkt i stunden.

Caroline: Om någon ringer och är panikslagen kan man säga att man ringer tillbaka om fem minuter. Så att man får lite så… Lugna ner sig, betänketid.

Jan: Det är också bra beslut. Min mentor Claes-Erik sa att man kan alltid gå på toaletten. Vilken tuff förhandling man än är i kan man alltid säga att man behöver gå på toaletten.

Alternativt liv skriver: när lönen, sparandet, pengahögen nått en viss nivå är investeringar i mental frihet den bästa investeringen. Släpp normer, borden, måsten. Jobba på din självkänsla. Nivån då detta skifte och fokus bör ske kommer tidigare än du tror.

Caroline: Jag funderar på hur jag ska ta mig an detta.

Jan: Säg första meningen igen.

Caroline: När lönen, sparandet eller pengahögen har nått en viss nivå så är investering i mental frihet den bästa investeringen. Släpp normer, borden, måsten. Jobba på din egen självkänsla. Nivån detta sker är mycket tidigare än du tror.

Jan: Jag har tolkat denna som säg nej - att det finns inga borden eller måsten. Där är det ju såhir - säg nej. Då är vi tillbaka på den här som jag gillar. Det togs upp igår på föreläsningen i Linköping - Jan, vi gillar det där tipset som du och Caroline och Oliver gav, att är det inte en naturlag så är det bara en överenskommelse.

Caroline: Det är lite flytande i livet, mycket mer flytande än man tror ofta.

Jan: Vi boxar in oss själva - jag måste göra det. Nej du måste inte, men ofta är jag villig att ta konsekvenserna av att inte göra det.

Oliver: Jag tänker också kring det här att det sker ofta tidigare än man tror. Vi pratar om rikedomstrappan - att man kanske har en bättre ekonomisk situation än vad man tror. Också lite där med alternativkostnader. Jag läste någon forum där någon pratade om att den ena vill gå ner i arbetstid, men det var någon som bara skrev varför slutar ni inte båda. Det handlar om att bara ställa sig frågan - möjlighetsutrymmet kan vara större än vad man ofta tror.

Jan: Memento mori återkommer - det är några här. Ut och eto memento mori.

Lev i linje med dina värderingar. Säg ja till det du verkligen vill och vågar säg nej. Var dig själv, spelar inte en roll.

Straniero: allt du gör, säger och tänker är ditt ansvar. Vad andra gör eller säger är inte en ursäkt att inte agera i linje med vad som är rätt för dig.

Sen hade vi:

du behöver inte oroa dig för vad andra tänker om dig för de är fullt upptagna med att oroa sig med vad du tänker om dem. Det är en sån jag ofta brukar komma tillbaka till. Det är så ironi i livet att vi är så upptagna med vad andra ska tycka.

Caroline: Vi är själva upptagna helt enkelt.

Jan: Jag gillar ju den här - detta kommer ju från Lennart Gröte: alla gör vi så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner.

Caroline: Den är ju väldigt acceptansig. Den är att man har empati med sina medmänniskor. Även om man kanske gör något idiotiskt så är det inte som att man har tänkt nu ska jag göra något idiotiskt. Utan man har väl kanske någon avsikt som blev fel.

Jan: Jag träffade en kompis som har tatuerat in:

don’t attribute to malice what can be attributed to sheer stupidity.

Caroline: Jag säger inte att den här personen var elak, det var ju bara någon som var lite dum som inte tänkte, som bara hade otur.

Jan: Jag tror det är ganska vanligt att man kanske är stressad och så ryter man till, och så kommer någon och säger jaja nu visar han sin sanna sida. Det har jag hört så många gånger. Sådana sidor har vi alla när vi blir stressade. Det är inte mindre sant att man är trevlig för att man har en sådan sida när man blir stressad.

Det är ett långt resonemang kring stresskonen, beroende på hur mycket mentalt överskott man har, hur man kan reagera, hur många alternativ som är tillgängliga att reagera på.

Oliver: Jag brukar själv säga det här ibland när jag slänger ur mig något såhir fan vad korkat, pratar om någon annan. Brukar säga direkt efter om jag pratar med någon - vi gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Att jag försöker komma på mig själv.

Caroline: Man kan ju bedöma snabbt - nu dömde jag lite för snabbt.

Jan: Det handlar ju om en själv och acceptansen. Det var ju samma andemening - don’t attribute to malice det som kan vara bara ren dumhet. Att de gör också så gott de kan och de kan inte hjälpa att de är dumma. Det var inte med illvilja, det var inte med flit de gjorde någon sådan grej. Det ger mig tillgång till acceptans, det ger mig tillgång till förlåtelse. Att man går vidare bara, håller inte på och tänker så mycket på det.

Caroline: Det ger mig frid.

Jan: Jag vet inte om vi har haft en uppe, men där är en sådan kring acceptans - ett saying jag brukar återkomma till: för att få frid och frihet, ge upp rätten att ha rätt.

För det är ofta där det skiter sig. Jag ska ha rätt om någonting. Brukar jag också säga - blanda inte samman det. Bara för att man säger detta betyder ju inte det att det den andra personen gjorde var okej. Men det gör ju att jag inte behöver hålla… vad är det för engelskt ord…

Jan: Jag behöver inte hålla agg mot någon annan. Utan jag kan gå vidare och sen kan jag fortfarande vara såhir - jag förlåter dig och det var inte okej.

Caroline: Sen nästa gång man ses så håller man inte på - jag minns det du gjorde.

Jan: Jag måste förlåta. Nu blir det sidospår här. Inom judendomen vet jag att det finns - jag har pratat med en kompis om detta - en period på året då man ska gå och be om ursäkt till den man varit dum mot. Man ska berätta vad man har lärt sig och vad man har vidtagit för åtgärder för att det inte kommer att inträffa igen.

När man går då till den här andra personen och säger det så har den andra personen rätt att säga skit ner dig, jag förlåter inte dig. Då betyder det att man har ett år på sig tills den perioden kommer nästa gång att ge bot - be om ursäkt, fundera ut nya saker man gör för vad man har lärt sig kring det och vad man kommer göra i framtiden för att det inte ska hända igen.

År två får inte den personen lov att säga skit ner dig utan då måste de acceptera ursäkten, eller så behöver de nästa år komma och be om ursäkt till dig att de inte har accepterat din ursäkt.

Caroline: Det är ju en ganska fin tanke, men som jag sa till dig första gången jag hörde detta Jan - då kan man ju sätta det i system.

Jan: Det kan man göra, men det är en fin tanke.

Caroline: Jag tror att det är svårt kanske att hålla så mycket agg under två år.

Jan: Någon borde fått en fredagskaka för att de inte har det.

Caroline: Ursäkt, detta är ju kanske ett tema för sig själv. Att be om ursäkt är ju gudumligt. Vi gör kanske inte det tillräckligt mycket - att säga jag ber om ursäkt. Vi kanske försöker visa ja jag hade fel med handlingar och sånt, men det är inte samma sak som att säga förlåt mig.

Jan: Vet du vad jag också ibland när jag tycker det är jättesvårt att säga förlåt? Då kan jag säga sorry.

Caroline: Det är också att distansera sig till ditt modersmål. Jag kommer döma dig för detta. Jag tycker inte att det är helhjärtat gjort, den ursäkten.

Jan: Du vet ju inte varför vi kom in på detta, att jag dömer dig för dina ursäkter för du tycker att jag inte ber om ursäkt.

Caroline: Jag tycker absolut att du inte ber om ursäkt, och sen så kommer du och gör någonting istället som jag nu har förstått är någon typ av ursäkt. Och så tänker jag jag vill ha en ursäkt, jag vill ha en riktig ursäkt.

Jan: Jag är inte dålig på att be om ursäkt faktiskt.

Caroline: Nej det är du inte.

Skyll på Oliver

Jan: Vet du vad den sista punkten är? Skyll på Oliver.

Och där är det faktiskt ett sammanhang.

Caroline: Ett sammanhang, bara säg nej.

Jan: Det är fortfarande bra att säga nej. Jag sätter det inom situationstecken för att, vad jag menar såhir - när vi hade balansekonomi så hade jag en som hette Greta. När någon ringde och sa såhir måste jag kolla med Greta innan detta. Sen fanns det ju ingen Greta på kontoret.

Caroline: Istället för att säga nej blankt.

Jan: Ja, eller köpa sig lite tid. Eller du vet såhir - förlåt att jag ringer och stör och påminner om, men du vet Greta kommer att bli så arg på mig om jag inte gör detta.

Caroline: Nu fattar jag. Detta använder jag hela tiden med vår sjuåring när det kommer till tandborstning. Då vet hon ju att Ragnar vår tandläkare inte kommer att vara glad. Han kommer att skälla ut mig för att hennes tänder är i dåligt skick.

Jan: Exakt.

Caroline: Då förstår hon hur allvarligt det är. Det är sant, han kommer att skälla ut mig. Så det är inte ens som jag hittar på. Han kommer inte säga till Elsa att du måste borsta tänderna bättre. Det är ett bra knäpp.

Jan: Grejen är såhir att man ofta kan ha en annan person - det kan vara en påhittad person också. Vi har gjort det ett par gånger på kontoret. Jag är typ sämst på att ta betalt för grejer. Då har jag ibland tänkt när jag skickat ett mejl till någon med en offert - okej om Oliver hade sett detta mejlet, vad hade han sagt då? Då vet jag oftast att Oliver hade inte tyckt detta är okej, så jag får höja priset. Förvånansvärt ofta funkar det ju så.

Det där är en sådan jättebra livets kontrollfråga.

Till exempel om man vill vara generös kan man ställa sig - okej vad hade en generös person gjort i den här situationen? Jag vill vara mer modig i mitt liv - vad hade en modig person gjort i detta? Vad hade Oliver gjort i den här situationen? Eller vad hade Ragnar gjort i den här situationen?

Att ibland ta hjälp av en annan mental person. Då vet jag ofta att Oliver hade ibland sagt nej, och så därför hamnade…

Caroline: Vad tänker du Oliver när du hör detta att du är en sådan auktoritet hos…

Oliver: Det var väldigt fint, delvis komplimang. Men det är väldigt användbart som du säger. Jag sitter ofta på kontoret när jag hör det in real life så det används ju absolut. Det är väldigt användbart att få ge sig själv lite mer tid att tänka på, eller som du säger att dissociera sig lite med beslutet.

Att fråga om saker är ju ofta väldigt personligt. Pris till exempel om man är egenföretagare. Men man får ju en annan distans till det ju. Det är väldigt lätt att skylla på mig i ett sådant exempel. Så jag tror många har sådana exempel - situationer i livet där man kan distansera sig. Man kan ju skylla på en partner typ.

Caroline: Ofta inbjudningar. Vi måste bara ta upp - är det fejk att göra såhär när man säger så, den personen har åsikter?

Jan: Det handlar inte om att skylla. Man kan använda det som skylla, men vad det egentligen handlar om är att skaffa sig ett mentalt överskott. Jag utökar mitt mentala överskott. Jag får tillgång till en aktion som jag inte har tillgång till där jag står just nu.

Caroline: Är man inte lite feg då egentligen?

Jan: Det handlar inte om feg, det handlar om att det inte är tillgängligt.

Caroline: Jag fattar inte.

Jan: Om du säger så, Greta är på mig, skit i Greta just nu. Men säg att jag ska höja priset - för det är där ofta det handlar för mig om. Jag sitter där som jag, en egen företagare. Jag tycker såhir hur ska vi göra detta? Jag har inte det alternativet tillgängligt. Genom att ställa mig den här frågan så utökar jag mitt eget möjlighetsutrymme. För plötsligt genom att säga vad hade Oliver gjort då får jag tillgång till en större palett än vad jag själv har. Det är ett sätt att lura sig själv till att ta ett annat perspektiv. När jag tar ett annat perspektiv får jag fler alternativ tillgängliga.

Caroline: Jag är helt okej, men när man säger så att Ragnar kommer skälla ut mig, är det fegt av mig eller är det?

Jan: Det visst kan man säga att du ägde. Det hade väl kunnat vara såhir - jag har många olika verktyg när det kommer till tandborstningen. Ett av de verktygen är att säga att man kan skälla ut mig.

Caroline: Se det som att man kan levla dit. Men jag förstår inte att det ena skulle vara bättre än det andra. Det handlar ju om så här…

Caroline: Anledningen är för att det är en desperat åtgärd.

Jan: Varför är det en desperat åtgärd?

Caroline: Först så har jag verktyget nu gör vi det bara, det tar två minuter du kan tajma. Jag har olika verktyg och sen till slut så kommer jag till det här - men den och den kommer vara på mig om vi inte gör detta.

Jan: Men till exempel Caroline, jag tänker att vad folk ofta inte förstår är att till exempel är du nere i stress eller du är i en situation där du har blivit slagen i ansiktet och du blöder och du står där - förlåt är inte tillgängligt just då utan det behöver komma senare. Förstår du, vi har inte hela vår palett tillgänglig vid alla tillfällen. Då tänker jag att ibland behöver man förflytta sig till ett annat tillstånd för att få…

Till exempel i vissa relationer där du är arg på någon. När du är arg på mig och skriker på mig, det är ju inte som att logiskt rationellt är tillgängligt för dig i den stunden. Det är det tio minuter senare när du har lugnat ner dig och fått gå iväg, men inte i stridens hetta.

När vi är i stridens hetta då är det viktigare för oss att ha sista ordet eller lägga en spydig kommentar eller någonting. Vi har inte vår hela hjärnkapacitet tillgänglig. Det är det jag menar med hur mycket mentalt överskott har jag. Jag tror att vi många gånger underskattar hur lite vår hjärna faktiskt kan processa samtidigt.

Det var när vi tränade kampsport, kom ihåg - då var det att stå och slå på en mitts, säg multiplikationstabellen samtidigt och svara på frågor från någon som står bredvid. Det går inte. Detta är inom militären, man brukar prata om kom innanför motståndarens beslut, lägg på processer. Vi pratar om det i säkerhetsavsnittet som kommer - bästa larmet du kan ha är stroboskop, rök och en hög siren för att det blir så mycket för hjärnan så att den klarar inte av det utan den stänger av.

Caroline: Det var lång tid, det var ett sådant litet rant nästan.

Jan: För folk kan vara såhir - när vår tonåring har stressat upp sig säger jag det är ingen fara eller sånt här, gör en kalendern.

Caroline: Det finns inget. Det där med att säga att det är ingen fara och det kommer att ordna sig, det är en hög nivå på att ta hand om och hjälpa någon annan. Jag vill bara säga det. För att du verkar ha någon typ av åsikt - ja nu måste jag sänka mig till den här nivån där jag säger att allt kommer att ordna sig.

Jan: Jag hade middag med mina, vi har en daddy sin mellanheden-grupp och då pratar vi om det här också. Vi har ju olika sätt - när du hamnar i stress så vill du bli känslomässigt mottagd. Du vill ofta prata om problemet innan vi löser det. Jag vill lösa problemet innan vi pratar om det. Jag tycker alltid att vi kan prata om det när det är löst. Då kan vi ha vår after action review. Men det är ju inte tillgängligt. Att lösa problemet är ju inte tillgängligt för dig innan du har känslomässigt hanterat problemet. Eller hur?

Caroline: Hur kom vi in på detta ens? Det är tillgängligt för mig. Säg att jag skulle varit singel och det hade börjat brinna, då hade jag ju inte velat prata om problemet att det brinner innan jag hade tagit hand om det. Klart att det finns tillgängligt för en. Det är bara det att ibland så vill man inte. Men ibland så förstår man att det är tillgängligt att vi pratar om och tar hand om känslan innan man tar hand om problemet.

Jan: Jag vet inte hur vi kom in på detta. Det känns som ett oerhört långt skott.

Caroline: Okej då. Var var vi någonstans?

Jan: Skyll på Oliver. Där vi var på skyll på Oliver.

Caroline: Herregud alltså.

Jan: Ska vi gå vidare?

Caroline: Ja.

Balans, måttfullhet och tillräckligt

Jan: Nu blir podden Not Safe for Work.

Caroline: Detta är jättespännande.

Jan: Vad kan det vara för tema? Balans, måttfullhet och tillräckligt. Då kommer första kommentaren. Den börjar med snälla, banna mig inte. Sen kommer kommentaren:

en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem.

Caroline: Nu ska jag fundera vad det betyder. Det är väl en sägn tror jag. Jag har hört det innan. Ditt hem - jag har aldrig hört det där. Jag har aldrig hört det. Jag behöver fundera på vad detta innebär och jag vill helst inte säga någonting, precis som du säger det Jan. Pratar du, du har säkert massor att säga.

Oliver: Jag tänker om det brinner så hjälper det inte att ta dit en snickare. Jag tänker lite här så - verktyg utifrån situation var min tolkning.

Caroline: Jag vet här nu. Jag tror du är inne på någonting.

Jan: Jag har inte tänkt det. Jag tänkte såhir - vi får spekulera här, ge facit sen. Men jag tänker ju att det handlar om balans. Att ha jättemycket av en resurs och inte ha så mycket av en annan kommer inte göra ett rikt liv. Det var i alla fall den tolkningen jag la i det.

Oliver: Det är sant i och för sig.

Caroline: Kan det vara båda.

Jan: Ja absolut.

Submariner: måttfullhet gällande matsparande, ältande, alkohol, omedelbara reaktioner på medmänniskors görande och tyckande.

Måttfullhet. Samma sak - du behöver inte reagera med stort utan en balans, måttfullhet.

Memento mori: hitta ditt tillräckligt. Ekonomiskt men också inom andra livsområden. Landa där. Bada i den känslan. Fokusera mer på allt ni har åstadkommit och njut mer av det innan nästa resmål påbörjas. Fastna inte i hamsterhjulet kring status eller jämförelser med andra.

Jan: Vill vi säga någonting mer? Jag tyckte det var ganska självförklarande.

Han fortsätter - Memento mori: var tacksam. Skriv ner tre konkreta saker som du är tacksam för varje dag. Stort som smått. Allt från lämningen på förskolan eller att lunchen var precis det du var sugen på, eller att vi lever i ett land som Sverige eller att vi inte har ont någonstans.

Caroline: Tacksamhet är ett jättestarkt verktyg. Det finns ju också en mikrotacksamhet har jag hört. Jag har inte använt det så mycket tror jag. Men jag hade ju en period i mitt liv när jag inte var så tacksam, och då kände jag mig inte heller framgångsrik överhuvudtaget.

Jan: Jag brukar tänka - nu har jag inte skrivit det - men Jonathan, tror jag det var Armen, vår kompis som sa såhir: så länge jag inte blöder, jag blir inte beskjuten, så är det okay.

Caroline: Då har man ju varit i en situation väldigt mycket där det är jobbigt. Så då kan man ju förmodligen ta sig till en tacksamhet för det lilla ganska snabbt.

Jan: Det blir väldigt relativt. För mig blir det såhir perspektivet. Jag blöder inte, det är ingen som är sjuk, det är ingen som är döende. It’s okay.

Caroline: På sådana situationer har ju de flesta inte varit i så mycket. Jag tycker då att Jonathan har det. Men så att det kan man väl ändå tillämpa på sitt eget liv. Jag behöver inte städa toaletten efter någon annan idag. Eller jag vet inte, det var också dåligt. Jag spekulerar bara lite här nu. Hur kan jag använda Jonathans sån här - det är en jättestor skillnad mellan min nuvarande situation och den jag har varit i?

Jan: Återigen, för att öka ditt mentala överskott, få tillgång till ett perspektivskifte.

Caroline: Men nu är det inte så att jag är i situationer där ingen blöder, jag är inte skjuten själv. Men vad har jag för situationer i mitt liv som kan vara pestiga på det viset? Och sen bara ta mig till - nej jag står här och dricker en kopp kaffe och det är fantastiskt.

Jan: Hur tycker du att denna veckan har varit?

Caroline: Ganska jobbig. Så länge det inte är stressigt så är det bra faktiskt. För stress är nog det värsta som finns tycker jag.

Jan: Då kan du ju ta dig till när du känner dig stressad och det är pestigt, så kan du tänka - jag är åtminstone inte beskjuten, jag blöder inte, ingen är sjuk, it’s fine.

Caroline: Då är det next level shit. Absolut, nu förstår jag.

Oliver: Inte ta saker för allvarligt så sätter det i perspektiv. Vi sa det - lek och allvar. Men man måste verkligen jobba på det. Jag kan känna själv att man överreagerar ibland. När jag gick hem så var det någon som cyklade på gångbanan. De plingade på mig. Det här är en jävla cykelbana. Jag var också såhir - varför blir jag irriterad? Det var helt onödigt. Jag fick ju flytta på mig. Jag behövde inte reagera. Så det är också så att jag bara - Oliver kom igen.

Jan: Caroline, vad tänker du?

Caroline: Den är superknivig på något vis. Varför det? Jag börjar fundera över det här med hur är det när någon är skjuten och man själv blöder. Vad är det? Det är ju en fruktansvärd stress förmodligen.

Jan: Finns det något som är värre?

Caroline: Vad upplever man i den situationen om man är Jonas? Att han också är - hur kan man höja sig från den superstressade känslan till något annat?

Jan: Det jag har läst då - det finns en känd bok av en som är sån här EOD, en som desarmerar bomber. Där beskriver han såhir - när du är i den, du vet det är ju nästa nivå - det är fyra sekunder kvar, du ska klippa rätt kabel. Då är han såhir - då hamnar perspektivet på nästa andetag. Det är det perspektivet man har. Okej jag tar ett andetag. Jag tar ett andetag till. Då är du verkligen… Jag tror att svåra stressen så hamnar man inte. Och det hamnar inte vi inom.

Caroline: Så coolt om man kan hålla lugnet där. Jag vill läsa den boken. Tänk ändå om man kan få hamna där någon gång och bara kan hålla lugnet. Jag tycker sånt är jättehäftigt.

Jan: Spännande. Det heter Diaries of an EOD Technician.

Sista punkten jag hade på denna som jag själv också kommer tillbaka till många gånger: this too shall pass. Jag gillar den jättemycket. Jag tänker alltid såhir - det kommer komma en dag. Imorgon vid denna tiden kommer detta vara historia. Det kommer ytterligare 24 timmar.

Caroline: Man kan också vända på det - att när man är i något bra, ja detta kommer också gå över. Och då kan vissa tycka ah men man ska inte tänka så då. Men jag tror det blir extra njutigt då faktiskt. För min del blir det det.

Jan: Ja.

Våga vara stolt över vem du blivit

Jan: Nästa tema. Våga vara stolt över vem du blivit. Magnus S: våga vara stolt över vem du blivit. Du har levt snart i 44 år. Det är 16 000 dagar. Det har format dig till någon som vet mer än du tror. Äg det.

Oliver: De har skrivit till dig då.

Jan: Ja, men jag tänker att det är ett bra råd till alla. Med åldern…

Caroline: Det är inte så många andra som är 16 000. Man kan ju…

Jan: Jag gillar det och jag själv skrev - det är okej att göra misstag, äg dem. Du behöver inte sträva efter någon perfekt grej. Det är mycket av de samtal vi har med tonåring - vara den du är, den du är är det unika. Imperfection makes the perfection. Det är skavsåren - vad är det man säger på svenska…

Caroline: Skavankerna gör det vackra. Eller det är så svårt att prata.

Jan: Ser man Caroline bara rycka på ögonbrynen.

Caroline: Det är fint ju.

Oliver: Men vad säger man? Det är väl kanske…

Caroline: Så tror ni på detta va?

Oliver: Jag tycker det skulle vara jättefint om det var så att ni tycker detta.

Caroline: Jag har alltid känt att det är fel på mig så att jag är inte så intresserad av några äror som ska - för jag känner aldrig att de tillför någonting för mig på riktigt. Jag förstår ju att det är bra att man har blivit den man blev, men sen så är det också så att jag funkar inte i vissa situationer. Det blir alltid så att jag funderar hur ska jag nu göra för att bli bättre. Förstår ni? Jag förstår också att folk kan tycka att det är sorgligt. Jag känner inte att det är sorgligt. Men det är det perspektivet jag har på mitt liv och vem jag är.

Oliver: Jag kan förstå det delvis, att man aldrig riktigt är nöjd, att man inte är nöjd med sig själv. Så jag kan väl ofta tänka att jag borde vara bättre. Men jag kan samtidigt tänka att allt man går igenom har ändå format en till den man är, ofta i en positiv bemärkelse. Och man kan göra något bra. Man kan ofta göra något bra utav det dåliga. Och alla misslyckanden - det är ofta det man har lärt sig som mest. Eller när man har varit modig. Jag pratar mycket om modig.

Caroline: Jag håller med dig, absolut från det perspektivet. Vad är det jag säger?

Jan: Jag sitter och tänker att gud vad vi är olika.

Caroline: Du har väl aldrig känt så att det är något fel på dig? Du har alltid känt så att det är perfekt som det är. Jag har alltid känt så att det är fan något fel på mig. Jag säger inte det utifrån att alla kvinnor känner att de behöver bli bättre och snyggare. Det är inte det. Det är något annat som är grundläggande. Jag funkar ju inte i vissa sociala situationer. Är det skillnad på att funka och trivs?

Jan: Ja det kanske är så - att trivs.

Caroline: Detta skulle inte vara någon slags terapi för mig. Det var mer så att det var en intressant fråga. Jättespännande.

Jan: Jag tänker att jag är mer den där övertro på egen förmåga. Jag hade ett samtal med vår kompis David igår när vi fikade. Vi kom in på det här med AI. Jag var såhir - missförstå mig rätt. Detta kan låta jättedunt. Men då tänker jag - vi har ingen aning om vad som kommer att hända med AI. Men jag tänker att det kommer att vara ett stort skifte. Och då tänker jag ändå - jag är ändå ganska smart, jag har ändå resurser, jag har ändå nätverk. Om inte jag klarar att ratta den här AI-situationen, vem fan ska klara att ratta den då?

Caroline: Du har inte tänkt på att det finns andra som jobbar med det?

Jan: Jag fattar. Jag är inte bäst. Jag är kanske bara bättre än 90 procent. Men då tänker jag - förstår du, jag fattar att detta låter arrogant. Men jag tror att alla har den övertroen på sig inom något område.

Då tänker jag snarare såhir - jaja, och jag har massa fuck-ups. Men då är vi tillbaka på den här autentiska. Jag är inte så himla såhir att jag försöker dölja misstag. Vissa är jag inte så stolt över, skäms lite för fortfarande absolut. Men jag försöker ändå äga det och säga - fuckade upp med den investeringen eller där var inte så smart. Vi har ju haft avsnitt där vi har skrattat åt hur jag läste teknisk analys för Gunnebo 2011 som var en sån här huvudskuldra stegosaurus formation. Så jag tycker att det är lite roligt med det där.

Caroline: Vad var rådet nu?

Jan: Det var våga vara stolt över vem du blivit.

Jag tänker att vi tar nästa. Nu är det inte så mycket, jag tror en kvar vi är negativa. Har jag skrivit - utveckling genom borttagande.

Utveckling genom borttagande

Jan: Latin: Passiv skriver såhir - fäst inte vid prylar. De tar plats, energi, tid. Till slut står det bara ett förråd för att du inte klarar av att göra dig av med gammelfarmors porslinsamling som hon inte ens använde, som hon inte samlade.

Caroline: Det är…

Jan: Alternativt liv: you can get twice as rich either by doubling your profit or by clarifying and purifying your goals and desires.

Caroline: Det ligger väl ganska mycket i det va? Att känna att man streamlinar och blir klar över vart är jag på väg, vad behöver jag ha och inte ha i mitt liv? Absolut.

Jan: Straniero: du har alltid valet att inte ha en åsikt eller säga jag vet inte.

Är också en sådan här grej. Jag tänker kring detta att ofta tror vi att ett rikt liv blir genom att lägga till, men förvånansvärt ofta är det också en lika relevant fråga - vad kan jag ta bort i mitt liv som gör mitt liv rikare?

Caroline: Vad tänker du att du tar bort Jan?

Jan: Det kan ju vara så att säga allt möjligt. Det kan ju vara relationer. Det kan vara såhir att vissa människor tar - som vi skojar - de skapar oreda i mitt liv. Det kan vara prylar, slänga grejer. Jag älskar ju att slänga grejer.

Caroline: Det gör du faktiskt.

Jan: Åka till tippen och sådant. Jag tycker också att säga nej. Vi har väl också börjat med, mycket duktiga i företaget - vi ska inte göra det där, nu lägger vi fokus på de sakerna. För mig handlar det om att det hänger ihop med att säga nej. Att det är så lätt.

Caroline: Men det känner jag inte så att när man slänger vissa grejer som man har haft i garderoben eller lådorna, att man typ undrar en dag hur kom jag hit egentligen? Att man har slängt saker som manifesterar olika händelser i ens liv. För jag har lätt för att göra av mig med vissa grejer som jag tycker - jaja det där gjorde jag ju för fem år sedan, det är bara att slänga det. Och sen så blir det så att jag typ har inga sådana minnen att ta på. Är ni med?

Jan: Ja, men där är jag så att jag har ju mina minnen digitalt. Jag är ju bildmänniska. Jag har mycket svårt att slänga bilder. Vi har pratat om detta i ett annat avsnitt. För mig är det ju väldigt sällan prylar i fysiska världen som är det där. Däremot kan jag ju tycka att jag har ju 200 000 bilder.

Caroline: Vad tycker du Oliver?

Oliver: Fysiska saker kan ju ha sin tid i en viss fas. Och att slänga dem därefter kan jag ofta tycka känns okej. Man kanske vet när man är klar med dem. Lite så.

Jan: Men utveckling genom borttagning - jag gjorde mig av med vår lekhink för något år sedan, vi har gjort oss av med alla våra investeringsvinflaskor, vi har gjort oss av med nästan alla våra alternativa investeringar.

Caroline: Det betyder en sådan investeringsidentitet.

Jan: Förenkla. Sen vissa drar ju detta till minimalism. Det behöver man inte göra.

Caroline: Jag tror Steve Jobs tänkte så.

Jan: Vi har ju gjort detta - utveckling genom borttagande. Det var ju väldigt tydligt att gå från Teslan till en liten Peugeot. Upplevelsen att livet blev rikare genom att vi gjorde mindre på det där.

För mig var det mest varför det stack ut för mig - att det är motsatsen. För ofta tror man såhir - större bilen, större det kommer bli bättre. Och så är det till en viss fas. Men jag upplever också att den fasen pikar vid något tillfälle. Så går man åt andra hållet - att man kan uppskatta, du vet vi har skrivit i restauranger, man kan uppskatta den lilla kvarterskrogen bättre än den trestjärniga Michelin-restaurangen.

Kommunikation är nyckeln till allt

Jan: Då har vi sista här. Kommunikation är nyckeln till allt. Att jag tror att man kan lösa allt med kommunikation. Uttu 1 har vi då repris här. Om man säger något annat än man menar får man skylla sig själv att man blir missförstådd.

Oliver: Och det gör vi ju hela tiden.

Caroline: Vi har ett exempel. Nu ska jag inte hänga ut dig Jan, men du brukar säga så - är det svårt att göra kladdkaka? Till mig säger du det. Jag bara - vad är din fråga egentligen? Kan du göra en? Det är ju två helt olika frågor.

Jan: Då kan vi knyta av på den och säga såhir - vi pratar om en partner.

Jag fortsätter nu från exakt där jag slutade:

Och då sa han såhir - skilsmässor händer alltid till följd av att man inte vet vad ens behov är, eller om man inte kan kommunicera sitt behov.

Caroline: Det är väl ganska så sant va.

Jan: Och då fortsätter Uttu 1 här - tänk på hur du formulerar det. Det är bara du vet egentligen vad du menar.

Det är jättesvårt. Jag kan ju säga såhir - jag kan ju ibland komma på den här och försöka kommunicera ett behov och så går det typ inte.

Caroline: För att… Ja men för att… Vet du inte vilka ord som ska användas eller det tar emot för att det är ett behov som ska kommuniceras eller…

Jan: Ja men exakt för att man tycker man vill inte vara till besvär till exempel. Om du har sprungit och har ett skiträck. Vi kan ju ta ett exempel.

Caroline: Nu kommer det någonting. Du känner sig supernöjd.

Jan: Nej, det är inget sånt. Vi hade en sådan förra helg. Vi hade en skittuff helg. Det var såhir turnering, det var nio matcher vår tonåring, runt om i hela stan. Jag var borta hela helgen.

Caroline: Det var en otrolig helg alltså.

Jan: Det var till och med såhir - klockan åtta på morgonen satt jag i en hall och var ansvarig för kameran för att filma flickor fjorton. Som jag bara skrev. Och det värsta var - det var inte ens vårt eget. Det var inte ens Frejas lag utan helt random lag. Jag satt där, och sen kom jag hem helt trött och Freja var ett annat. Och detta var senare på dagen.

Caroline: Jag blev involverad i det här, jag blev involverad i körande och ditten och datten.

Jan: Det var ändå inte i närheten tyckte jag, inte i närheten av vad du hade varit med om. Men jag fick säga till dig Jan sen när du blev irriterad och tyckte att jag hade ju bara varit hemma - nej men Jan, du och jag reagerar på olika nivåer av stress.

Där kommer då att säga att jag hade haft ett behov av en kladdkaka.

Caroline: Men vänta nu, vill du… du har en kladdkaka.

Jan: Nej men jag säger så att det är ett tillfälle att då kommunicera ett behov. Förstår du att det kan vara svårt att kommunicera sina behov? Ja absolut. Det förstår jag. Så det är en viss tajmingfråga också. Men just det att jag tänker på det mycket såhir - vad är mina behov? Kan jag kommunicera dem?

Sen också vara såhir att besvikelse ofta är en okommunicerad förväntning. Eller en förväntning som inte… Nej såhir - besvikelse är en förväntning som inte blev uppfylld. Och förvånansvärt ofta en förväntning som dessutom inte är kommunicerad.

Caroline: Och förvånansvärt ofta då också en förväntning där man inte ens visste - jag har den här förväntningen. För den låg under en massa skräp som man då inte har lyft på.

Jan: Exakt, exakt. Man visste inte ens själv att man hade förväntningen.

Uttu fortsatte såhir: vill du bli tagen på allvar, var rädd om din trust score. Opålitliga källor ses som oviktiga källor. Sen fortsätter han - alla har en trovärdighetsranking för varandra. Varje påstående du kommer med påverkar.

Caroline: Detta har jag också tänkt på och jag tycker det är väldigt jobbigt med en av våra vänner som jag tror att jag har låg ranking hos. Och det känns som att jag behöver väga mina ord på guldvåg hela tiden för att inte jag ska vara mitt vanliga fladdriga jag som häver ur mig någonting eller säger någonting. Och så tänker han vad snackar hon om? Är du med? Jag har varit med om det någon gång att man måste säga okej men nu måste jag skärpa mig här. Man kan inte säga vad som helst till den här personen för då hamnar man långt ner på ranking på trust score.

Oliver: Inget som jag kommer på nu direkt.

Jan: Jag blir jättedufig. Vi måste prata efteråt vem det är och vilket sammanhang. Jag tänker ju såhir - jag gillar ju det här gamla hädra, håll ditt ord. Är det så att du har gett ett löfte du inte kan hålla det, kommunicera det och säg - sorry du vet, jag tog mig an detta. Då är tillbaka på äga, håll inte upp en fasad och säg - sorry det skett, det kommer inte hända många gånger.

Till exempel om vi också har en to-do-lista så tror vi också att vi måste göra allting på to-do-listan, när en lösning faktiskt är att kommunicera. Antingen kommunicera och be om hjälp eller kommunicera att det inte kommer hända, kommunicera att det blir sent. Det är ofta avsaknad av kommunikation som blir jobbigt som vi människor ogillar.

Caroline: Jag tror också att kommunikation blir lidande när det är stressat. Och då kommuniceras det inte tillräckligt. Och slarvigt. När man egentligen kanske borde ta fem minuter bara, för då kommer man att spara en halvtimme senare.

Jan: Exakt. Det finns ju liksom såhir - man har kunnat prata timmar om bra kommunikation. Men jag tänker också att jag inte underskattar att kommunikation är nyckeln till allt.

Avslutande reflektion

Jan: Det var allt. Det var fyra avsnitt senare. Om vi ska ta en kort reflektion. Det är svårt att göra en reflektion på fyra avsnitt.

Caroline: Det är klart det är. För nu sitter man här med de senaste råden.

Jan: Men vad tar du med dig då?

Caroline: Jag sa det innan lite halvt till er. Ju äldre jag blir desto färre råd har jag att komma med. Därför att det är så svårt att ge ett råd som alltid kan vara sant i alla situationer för alla människor. Det går inte. Det är ytterst få råd. Ett av dem är - om du använder solskyddskräm så kommer du kanske inte bli bränd i solen. Det är det enda rådet. Men du hade ändå några råd du hade förberett på din telefon.

Jan: Nej men det var mer så livets kontrollfrågor kanske.

Caroline: Det var lite allmänt. Det var också så att när jag förberedde mig då var det då jag också insåg att det är inte så många råd jag har att ge.

Jan: Skönt att du ser det så fyra avsnitt i en såhir fem timmar som bara - ja men detta var meningslöst.

Caroline: Det var inte meningslöst, men känner inte ni samma sak? Det är väldigt svårt att ge ett råd som alltid gäller för alla.

Oliver: Ja, ur det perspektivet att när man börjar intressera sig för investeringar så är det väldigt lätt att häva ut sig - bara gör såhir. Men sen förändras man väl till att mer ställa frågor innan man ger något.

Caroline: Man måste veta var den andra befinner sig för att kunna ge någonting värdefullt.

Oliver: Men samtidigt tycker jag när jag ser på de här forskningarna att det finns vissa generella saker som har hållit i tusentals år. Mycket av det här känns ju att detta kunde ju de gamla grekerna. Så jag känner att vi är alla väldigt lika på sätt och vis. Vi vill ofta ha samma basala saker, och det är ju ofta det kan ju låta väldigt simpelt även om det är väldigt svårt. Men det är ju väldigt simpelt egentligen vad man borde fokusera och tänka på för de flesta.

Jan: Jag håller med, för jag tänker såhir - kommunikation är nyckeln till allt.

Caroline: Och vilka situationer stämmer det egentligen?

Jan: Jag vet inte om jag tycker att någon är en idiot. Men jag tycker den funkar. Utveckling genom borttagande. Våga vara stolt över vem du har blivit. Balans, måttfullhet, bara säga nej. Ta hänsyn till alternativkostnad, vara framåtriktad. Starta sidoprojekt, samla på minnen, fyll livet med liv. Inkomster större än utgifter i början - ja den kan man väl diskutera. Den gäller väl inte alltid.

Men vi har pratat rätt mycket om relationer. Vi har pratat rätt mycket om tid, lilla stegets kraft. Lura inte dig själv tycker jag funkar alltid. Den funkar i alla situationer oavsett sammanhang. Sen kan man ha och fokusera på hälsan. Är du döende? Ja, skit i hälsan.

Caroline: Jag kan börja fundera alltid på - när gäller inte detta? Du vet att det är min konträrgen som kommer in där och tänker när gäller inte detta rådet egentligen? Fokusera på hälsan - det kanske man inte gör när någon är döende. Var dig själv - när är det inte så tillämpligt?

Jan: När jag vill lura någon.

Caroline: Kanske när du är i en situation där du behöver hålla flabben och du är en pratkväran. Jag tror vi ska börja runda av.

Jan: Detta är en helt adderad dark side. Det här funkar inte. Dessa råden.

Jan: Jag tänker att det är såhir - för mig är det såhir det ger ett nytt sätt att tänka, det ger en inspiration. Sen är det precis som du säger - ta det man vill. Jag gillar ju många här och där är ju vissa som jag kommer ta med mig för att jag upplever att de gör mitt liv rikare. Vad var det såhir - köp skorna, ät bakelsen, drick champagne? Jag tyckte det var en fin sammansättning, absolut jättefin.

Caroline: Där ser jag ju direkt så att det inte funkar i mitt liv eftersom då får jag ju bukfett. Jag hela tiden ska unna mig och fira. Det funkar inte tydligen. Men du tar det rådet, jag får säga så. Det är väl ett jättefint råd, men jag kan inte.

Oliver: Det är väl lite vad man läser in i rådet också. Det är väl lite mer - där du känner att du vill ju satsa mer på relationer, rikare liv. Du kan väl läsa in helheten i det - ta bra liv. Jag kallar det väldigt bokstavligt.

Caroline: Det blir väldigt bokstavligt för mig ibland.

Oliver: Du är mer såhir - okej men vad läser man in? Mycket bra Oliver. Mycket bra. För du tar ju till dig det Jan.

Jan: För att du vill åt en känsla i livet som är lite lättare kanske.

Caroline: Men jag har då haft lätt här nu i flera år och lagt på mig sju kilo så då kan jag inte göra det. Då måste jag ju gå åt ett annat håll. Så blir jag såhir - nej jag kan inte ta det i rådet.

Jan: Eller så tänker jag - ge power of and. Bakelse och frisk kropp.

Oliver: Det är väl också det. Man får läsa in det man själv tänker och tycker. Ta med det på bäst sätt.

Jan: Och så tänker jag - de som lyssnar såhir, när vi gjorde detta förra gången var det fem år sedan. Om fem år kommer detta. Så nu slipper ni detta i de kommande fem åren. Ska du säga tack och adjö?

Jag tänker att vi får trösta dem som lyssnar - såhir gud vad skönt att de är klara. Så tänker jag - förra gången var det fem år så att nu blir det när jag fyller 50 då kommer det en repris, då kör vi igen.

Caroline: Det kan vara samma ett.

Jan: Ett stort tack till dig i communityn som har sponsrat och hoppas vi inte skrämde bort dem. Sen så tänker jag att vi ses inom kort igen, då blir det något annat spännande ämne. Ha det så bra.