Alexanders sparresa
Från en optimerad racerbil till en lugn segelbåt | med Alexander Ekholm
Ett av forumets mest populära inlägg börjar: ”Jag har testat allt. Från globalfonder och utdelningsaktier till allvädersportföljer. Jag har byggt excel-modeller och läst studier. Det har varit lärorikt men utmattande. Efter fem år av optimering har jag insett att jag strävar efter lugn och ro, inte maximerad avkastning. Nu släpper jag taget.”
Häng med när Alexander (@Alec i communityn) utvecklar resonemanget i sitt inlägg ”Efter fem år av strategier, optimering och loopar – nu släpper jag taget” och delar med sig av insikter från både sin livs- och investeringsresa.
Alexanders sparresa Avsnitt 424 Från en optimerad racerbil till en lugn segelbåt | med Alexander Ekholm. Publicerat 1 månad sedan.
Innehållsförteckning
- 00:00:00 - Intro
- 00:03:50 - Jag har testat alla investeringsstrategier
- 00:09:31 - Jag vill tänka på livet, inte portföljen
- 00:14:54 - Prestation kopplat till egen värde
- 00:24:27 - Vad min son lärt mig om prestation
- 00:35:42 - Varje ny strategi var en del till racerbilen
- 00:37:17 - Optimeraren höll på att gå in i väggen
- 00:55:12 - Acceptans: från en racerbil till segelbåt
- 00:59:47 - Viktigaste lärdomarna från din investeringsresa?
- 01:03:42 - Vilka misstag på börsen gör forummedlemmar?
- 01:04:52 - Kommer fokuset bli optimering av ett rikt liv nu?
- 01:09:17 - Börsmyter \u0026 favoritböcker?
- 01:12:47 - Medskick till dig som lyssnat
Referens: Saknas.
Sammanfattning, guldkorn och citat från avsnittet
Våra och communityns tankar, insikter och förslag på nästa steg utifrån avsnittet.
Introduktion till avsnittet
Avsnittet är extra värdefullt eftersom Alexander verkligen kan det här med investeringar – han startade den berömda tråden ”Bästa fonderna per bank”, har utmanat mig om guld i sparandet och skrivit om nördämnen som managed futures. Jag skojade en gång att ett mardrömsmöte vore att redovisa investeringar för Alexander, Henning (Zino) och Nightowl. Hade nästan kissat på mig av nervositet. 😂
Alexander introducerar den träffande metaforen om racerbilen och segelbåten. Om att konstant optimera racingbilen – skruva, pilla, utvärdera, leta efter den lite bättre komponenten. Men också alternativkostnaden: det tar tid och energi, blir en jakt utan slut och ett spel man inte kan vinna. En kostnad i känslan av att vara levande. Han beskriver en önskan många av oss bär på: känslan att bara få slappna av och njuta av livet – att bara få segla med.
Det framkommer att både jag och Alexander vuxit upp med att prestation ger uppmärksamhet och kärlek. Att vara ”duktig” är en framgångsfaktor – det har tagit oss hi – men vi har också betalat ett ganska högt pris. Alexander beskriver ögonöppnaren när han såg sitt eget beteende speglat i sin son och hur förmodligen nästa steg på resan inte längre handlar om det ekonomiska.
Stort tack till Alexander för hans generösa och modiga delning! Vi hoppas du gillar avsnittet och skickar lite uppskattning till honom i kommentarerna. ☕
Vi ses där!
Jan, Caroline och Alexander
Vanliga frågor och svar
Nedan har vi sammanställt svar till några av de vanligaste frågorna. Om du inte hittar svaret nedan, ställ gärna en fråga i forumet.
Saknar du en fråga? Ställ gärna en fråga i forumet.
Relaterade avsnitt, artiklar och annat kul
Om du gillade detta avsnitt, då kan du även gilla nedan:
Förslag på sidor att besöka
Andra sidor som länkat hit
Etiketter
Denna sida har kategoriserats med följande etiketter som du kan utforska.
Communityns tankar om avsnittet
Nedan följer 8 av totalt 23 kommentarer. För att följa hela diskussionen, skriva en egen kommentar eller ställa en fråga, gå till forumet. Vi ses där! 🙂
Missa inte något – få våra uppdateringar
till din inkorg!
Få tillgång till våra senaste bästa tips, verktyg, avsnitt, videor, grafer och studier – direkt i din mejl!
- Notis till din mejl när vi släpper något nytt
- Kostnadsfritt, du kan sluta när du vill
- Någon gång i veckan
Om inte formuläret ovan visas, klicka här!
Ytterligare saker vi tror att du kan gilla
Om du gillade detta, då kan du även gilla nedan:
Många bra insikter! Tack för ett bra avsnitt.
Min största reflektion är säkerheten i att det är föräldrars beröm som skapar människors prestationsdriv. Jag tror inte alls på det. Jag tror det är en nedärvd egenskap vi alla har olika av likt tävlingsinstingt. Prestationsinstinkt. Vi har det för att det har varit väldigt fördelaktigt att va högpresterande i hela vår historia.
Vi kan kanske förstärka den om det är det enda vi ger beröm för. Men att sluta berömma bra prestationer kommer inte ändra något, för alla vet om de gjort bra ifrån sig ändå. Det blir bara: är inget jag gör bra nog för beröm?
Jag tror prestationsinstinkten är nedärvt beteende och därav att vi ser det även i våra barn. Vi ska inte lägga mer prestationsångest på oss själva som föräldrar för att barnen ärvt vårt hårdkodade beteende. Det bästa vi kan göra är att också berömma “dåliga” försök och hjälpa dem hantera dessa känslor bätre än vi själva kanske gjort genom åren.
Men det är ju bara min egen hobbypsykologiska analys.
100% reflekterade också över detta, är ju många forskare inom genetik som är inne på på precis detta. Va ett avsnitt i Anders Hansens serie ”min personlighet” som lyfte detta på ett bra sätt.
Exakt vad jag gick in här för att kommentera. Föräldrar tar på sig lite väl stort ansvar för hur deras barn formas. Råkar man göra något “fel” mot barnen i deras uppväxt så är det liksom kört för ungen resten av livet. Jag köper inte det
Vad jag hört och läst kring senare forskning är att vi föräldrar inte har så jättestor påverkan i hur barnet blir som vuxen. Det mesta är genetiskt och så länge man som förälder inte vansköter så kan man inte påverka så mycket. Prestsionshetsar man ett barn som redan har prestationsinstinkt genetiskt kanske man dock kan förstärka det något men annars så, slappna av!
Grattis @Alec
. Du har blivit kändis du med 
. Riktigt trevligt uppleva dig live i verkligheten 
Att optimera och vara den typen av person som både gästen & Jan är har en fascinerande dimension eftersom det är den diamentrala motsatsen till hur min hjärna resonerar. När jag målar tavlor tänker jag inte “vad kan jag sälja det här för” utan fundera på om den kan finnas kvar om 150 år och skapa mjuka icke-monetära värden för en människa som inte ens är född ännu.
Men det är väl där värdet ligger också, att “plocka guldkornen” från helt andra perspektiv. Tror att optimerar-folk har ett annat kontrollbehov, medans vi kreativa muppar är lite mer “go with the flow”, vilket resulterar i större utfallsvariation (läs: några få blir kända artister/skådespelare etc. men många lever på marginalen/makes no money at all).
Att vara optimerare/kontrollmänniska minskar utfallsvariationen, eller åtminstone känslan av det.
Jag skulle tro att de kända kreativa människorna (artister/skådespelare etc.) har enormt kontollbehov och optimerar på detaljnivå. Helt enkelt en del av att vara en som producerar det bästa inom sitt fält.
Skulle bara säga @alec att vi pratade om avsnittet och dig på dagens FikaTillsammans. Var mycket uppskattat avsnitt. Framförallt just enkelheten och att det var modigt och inspirerande att du delade med dig.
Nyfiken på varför du landade i just DNB Index Global? Kanske togs upp någonstans men jag kanske missade det. Bara nyfiken eftersom du verkar överväga extremt noga, men landar i just den för det långsiktiga?
Gick igenom lite hur jag resonerade kring valet i detta inlägg: