9 barnspar-tips – gör det rätt & lätt

För att undvika att det blir en “olycklig smäll” vid 18 år, tycker jag att man bör slussa över ansvaret för sparandet, i vårt fall aktier, steg för steg med början runt 13 år. Mängden pengar växer då med ålder och ansvarsförmågan på ett bra sätt. Börja med lite mindre belopp och öka sedan med åldern varje år. På 18-årsdagen kanske de då får säg sista halvan eller tredjedelen.

Och innan 13-årsåldern skall man självklart diskutera pengar etc med barnen, så de skolas in sakta men säkert.

Och angående @janbolmeson räkneexempel med barnbidraget:

“Men hade de sparat 1000 kronor i månaden, alltså barnbidraget, fram till 18 års ålder 1999 så hade jag haft typ 2,1 eller 2,6 miljoner. Om de hade sparat till min bror som är född 1985, som då var 18, 2003 och den som kan sin börshistoria vet att 2003, det var precis efter it-bubblan, den som jag fångade och fick på toppen, då hade hans sparande på 1000 kronor i månaden varit värt en miljon mindre Inte för att man har sparat mindre pengar utan för att börsåren var annorlunda.”

Barnbidraget var inte 1000 kr 1981, vilket jag antar du räknat med? Då var barnbidraget betydligt lägre och 1000 kr värt betydligt mer än idag.

Och nej det är inte lätt att få det att bli rättvist mellan barnen, men det är viktigt att tänka på detta från början! Vi stod inför valet att antingen “ta” pengar från det äldsta barnet, eller skjuta in en hel del pengar till barn nummer två från våra egna pengar i en engångsbetalning. Vi valde det senare och efter detta hanteras deras pengar i en pott, än så länge. desto större åldersskillnad, ju dyrare kan detta bli!

Bra punktlista! Jag har själv gjort ”misstaget” att spara i olika KF barn för varje barn på Avanza. Började samtidigt för båda barnen men det äldre var 6 år äldre så är ju ”orättvist” givet att summan är ungefär lika stor. Undrade om man kan slå ihop två KF-konton till ett i efterhand?

Jag har en liten annan syn på detta om hur mycket barnen ska få när del ämnar hemmet.
Den värld (inkl Sverige) är en helt annan än den vi växte upp i.
1M 1998 när jag var 18, och 1M 2035 när mitt första barn tar studenten är inte ens i närheten lika mycket värt.

Jag hoppas kunna ge mina barn en nyckel till att fortsätta leva iaf i samma områden som när de växte upp, och inte behöva flytta tilll det som idag är klassat som särskilt utsatta områden av polisen (de områden där kanske många unga har råd att köpa eget boende utan hjälp).

Jag kommer göra allt jag kan för att också mina barnbarn kan gå i bra skolor osv, vilket kommer göra att de måste bo i de dyrare områdena.

Så kanske man ser på procentsatsen man hjälper till med, inte det absoluta pengavärdet.

Jag håller med dig helt!

Linjen med “barnen får klara sig själva, det gjorde jag” eller “det skadar inte att ha det lite tufft ett tag” eller “bra om de får spara ihop minst 1/3 själv” tror jag håller ungefär tills den tidpunkt då barnet ringer sin (någorlunda förmögne) förälder en sen kväll och berättar hur det var att bli förföljd från tunnelbanan till sin lägenhet av XYZ, eller något liknande scenarie.

Då tror jag många föräldrar tar fram plånboken, oavsett hur de argumenterat tidigare. Det kallas biologi.

Det går inte att slå ihop.

Jag hade också två KF konto, men slutade spara i det ena och sparar enbart i det andra. Tanken från början var att det skulle vara till vardera barn, men har nu bara döpt om de till Barnkonto 1 och Barnkonto 2.

Man kan även tömma det ena KF kontot och köpa aktier/fonder i det andra om man verkligen inte vill ha två konton.